Egentligen började det hela så smått natten till torsdag, eller ja onsdagkväll, jag hade en del förvärkar som vanligt och trodde självklart inte något var på gång. Gick och la mig och försökte sova men det fungerade inte så bra, hade värkar hela natten med 6-10 minuters mellanrum som inte blev tätare tyvärr. Peter vaknade vid 6 och jag sa åt honom att inte fara och jobba för det blir nog barn idag om inte annat måste vi in på förlossningen och få en sovdos. Ringde dagis och Elina fick komma en stund tidigare så vi kunde åka in. Kom in på förlossningen och fick köra en CTG-kurva men värkarna var för glesa och jag var bara öppen en himla centimeter, fick en sovdos och fick åka hem.

Sovdosen fungerade inte speciellt bra, kanske sov en halvtimme sammanlagt, värkar kom lite glesare så jag fick ändå vila ett tag. Mot kvällen tog de bara ondare och ondare och jag förvarnade min syster att de troligtvis skulle behöva vara barnvakt om inte annat för att dem skulle behöva ge mig en ordentligare sovdos om det inte hade hänt något. 18.22 ringde jag Liza och sa det, 18.58 ringde jag igen och sa att de kunde komma på en halvtimme ungefär för jag hade skitont. De var hos oss runt 19.30 och vi åkte in på en gång, hade en supermegavärk i bilen och trodde jag skulle dö (om jag visste vad som komma skulle). Dom körde en snabb CTG kurva och då var jag öppen 3 cm. Så vi skulle stanna kvar. Då fick jag gå och bada och gud så skönt för värkarna det var, hade kokhett vatten, Peter höll på att dö då han kände på vattnet för att det var så varmt. Strax efter 22.00 blev jag less och klev upp och då kom värkarna tätare och tätare. Var då öppen 5 cm, jag hade egentligen inte tänkt ta någon epidural men jag höll allvarligt på att dö så jag tog en ändå. Så eftersom jag gjort kejsarsnitt med Elina var de tvungna att ta hål på hinnorna för att en mätare skulle sitta på min livmoder som mätte hur starka värkarna var. Detta var strax innan 23.00, vid 23.30 fick jag Guds gåva till kvinnan, epiduralen =P. Vid 20 över 12 var jag öppen 7 cm, sen gick det rätt fort till 10 cm, ungefär en halvtimme, värkarna avtog lite och jag fick värkstimulerande dropp. Runt 2.00 fick jag den känslan som alla kvinnor får då de föder barn, ungefär som att man vill skita =P. Sen var det den jobbiga långa timmen som kändes som en halv evighet då innan bebisen föddes. 3.08 tittade en liten gosse ut och jag kunde andas ut att den fruktansvärda smärtan var över. Sjukt häftigt när han väl ploppade ut men jävlar i helvetet vad ont det tog. Ordet smärta har en helt annan betydelse nu =P

Hade väl tydligen inte sagt så mycket roligt under förlossningen, förutom att jag bad dem ta ut han med en sugpropp (menade ju såklart sugklocka) och mitt i krystvärkarna att ordet skitnödig har fått en helt annan innebörd =P. Annars sa jag väl mest att jag ville dö, att jag inte orkade mer, att de skulle ta ut han med kejsarsnitt och återigen att jag ville dö. Skrek en hel del också =P. (Varsågod Nina, jag vet att du någon gång i framtiden kommer våga föda barn nu)

Vi blev skickade till BB typ vid halv 5 och försökte sova ett tag, Gustav sov mest också . Hade delat rum så vi ville hem så fort som möjligt egentligen men jag hade rätt ont fortfarande så vi stannade en natt till iaf. Åkte hem idag strax efter lunch.

Elina tycker det är rätt roligt, och kallar Gustav för Duffe och Guffe, även bebisen. Hon är rätt söt med honom och vill bädda ner han när han ska sova men testar ändå en hel del, mest då han är i min famn. Men hon vänjer sig nog snart =)